Tänker på alla gånger det gnälls och klagas på exen som finns härute i världen
Är själv ett ex
Har också alldeles egna ex
Har vänner, bekanta och obekanta som har ex
Inte händer det ofta att det talas om de där exen i några varma, kärleksfulla ordalag
Visst är det lustigt hur korttänkta vi är ibland?
Varje gång vi gnäller över den där mannen eller kvinnan som är förälder till vår älskade avkomma
För älskar våra barn det gör vi ju
Och vi gör i princip vad som än krävs av oss för att trygga deras framtid och säkra deras självkänsla
Så gott vi kan
Vi gör vårt bästa med de medel vi har
Men när det handlar om hur vi pratar om och till våra ex
Till och med tänker på dem
Inför barnen, till barnen
Då verkar vår annars ganska välfungerande hjärna, plötsligt ta lite semester, hämningarna släpper och det vet väl alla att på en semester där hjärnan är nedkopplad, vinflaskan framtagen, håret nedsläppt, där kan i stort sett vad som helst hända
Och det gör det alldeles för ofta
Så sitter de små, eller stora, liven, våra älskade barn vi skulle gå genom eld för, och lyssnar till hatiska, ogenomtänkta, elaka, sårande saker som sägs om den förälder som inte är där
Och som barnet är en del av
Lika mycket del av som av den som talar, säger alla hemskheter
Vad gör det med insidan på barnet vi påstår att vi älskar mer än livet självt
När vi säger att den del av dig som kommer från någon annan är trasig och ful
Betyder det att bara halva jag är bra?
0