Så slog det mig att i år skickar du inget kort på min födelsedag
Det högg till lite i hjärtat
Inte bara för att inget kort fanns, men tänkte "förlåt för alla gånger jag inte ringde genast och bara sa tack"
Det är annars en bortglömd konst, eller iaf utdöende, det där att skicka kort och brev, handskrivna, kuvert med handskrift utanpå och i annat format än de vanligaste, formella A5
Kanske är det en generationsfråga?
Det där att ta sig tid att inhandla ett väl utvalt kort eller brevpapper, sätta sig ner och formulera väl valda ord på ett papper med pennan i hand, omsorgsfullt placera i kuvertet, frankera och ta sig till en brevlåda
Och någon öppnar sin brevlåda och kanske ler lite grann vid åsynen av sitt handskrivna namn på kuvertet
Och från och med nu kommer inga fler gratulationer från dig
Tack för all tid, omtanke och kärlek
Kanske skall jag återuppta traditionen
Kanske blir jag den farmor/mormor som skickar gratulationer med kort
Föra ert arv vidare
0