MENY
19 mars 2019
Och lika ofta, om vi är uppmärksamma och tar till oss framgångarna, kan vi se att vi faktiskt fått en tur i rutschkanan, yohoo! och emellanåt cyklar i medvind
Men ibland är känslan av att ha fastnat på ett tuggummi längs vägen och inte komma loss större än allt annat
Att komma loss, komma vidare, känna frid inombords, iver inför vad som skall komma, sett eller osett, det kan vara en riktig utmaning
Själv kan jag trilla ner i ett sånt där potthål, eller i värsta fall en djup brunn på livsvägen
Ofta, många gånger har jag sagt, tänkt och mest av allt, känt, att nä, nu ger jag upp!
Vad är meningen?! Är det verkligen värt det?!
Och varje gång går det ändå, ett steg i taget, bara ett andetag till, plötsligt har det blivit många steg, tillräckligt många för en fortsatt tur på livsvägen, och fortsätt andas, plötsligt finns tillräckligt många andetag för att fylla en luftballong
Senaste gången jag kände det så starkt, känslan att nu ger jag upp, nu orkar jag inte mer, känslorna lade sig så sakteliga och ännu en stund senare började tankarna samla sig, ännu en gång, och senare frampå kvällen gick jag i tankarna igenom vad som skett, de känslor jag upplevt och hur jag kunde försöka förändra
Så slår mig tanken -" Ja jösses, jag är inte ens bra på att ge upp"
Tragikomiskt, men sant
Upp kommer man alltid, på ett eller annat sätt
Någonstans inom oss finns en drivkraft, en liten motor som ibland går ner i varv, kanske stannar av, ibland går den sönder lite grann, men för de flesta av oss startar den om igen
Det värsta vi gör mot oss själva är alla hårda, nedvärderande ord vi tänker och talar till oss själva
Varför tror du munnen och öronen sitter så nära varandra?
Du hör allt du säger och tänker
Också det till dig själv
Och det händer att saker du aldrig tänkt på förut tar större plats än något annat
Och saker som aldrig lagts märke till blir fullt synliga
0